Bønn av Vassula

Jag tackar och lovar dig,

du som inger vördnad, Herre,

så ofattbart stor.

Se! Den Helige sänder ut sina strålar,

glimrande i mina ögon,
han och ingen annan,

är min Fader!

Du smyckar gnistrande himlen!

Ditt Namns storhet befriade mig,

och genom att böja mitt öra

endast lite grand, mottog jag

ditt Ord från din mun.

Och nu, sjunger jag av glädje

till Gud, min Fader!

Jag ropar i triumf till den smorde,

Jesus Kristus, min Frälsare!

Min Utlovade,

O idel ljuvhet!

Jag älskar dig för att du

blev min vän.

Och nu ropar jag av allt mitt hjärta:”

Amen! Min lidelse förtär mig,

att tillkännage och förkunna

din trofasta kärlek!

Jag skall göra din vilja

och jag skall leda så många som möjligt

att förena sig med din enhet

så att också de uppfylls

av din trefaldiga helighets

absoluta fullhet.”

Amen.

http://www.slig.se/SantLiv/slig/B8bon.html

Jesus sier:

Om också ni är nära döden, är Jag här, och förnyar er dag efter dag! Var därför rotade i Mig, och överflöda Mig med tacksamhet. Sträva efter de himmelska tingen, i vilka Jag är och där du har ditt hem. Låt dina grundvalar läg-gas i kärleken, tron och hoppet. Håll Min lag och den sunda lära Jag har givit er. Ni lever bland vargar, Mina lamm, men Min he-lige Ande är med er, och tar hand om er. Var inte rädda, Jag är också med er. Stå fasta, och var inte rädda. Faderns ögon är fästa på er... Och vi, i vår trefaldiga Helighet, skall föra er på bete, ända till slutet... Var ett!

http://www.slig.se/SantLiv/slig/B8bon.html

Akkurat som med den hellige Birgitta styrer Gud hånden til Vassula slik at hun får skriftlige budskap rett fra himmelen. Vassula en tennisspiller som ikke tenkte stort på Gud fikk en dag besøk av hans engel da hun skrev handleliste. Denne engelen lærte henne å be og lese i bibelen, hun som ikke engang eide en bibel.

Padre Pio - Stigmata

av Peter Halldorf

Ett tecken som väcker tro – den 16 juni helgonförklaras Padre Pio, en av 1900-talets märkligaste andliga gestalter När Gud besöker sitt folk utväljer han någon till sitt redskap. Guds utvalde blir ett tecken – ”ett tecken som väcker strid” (Luk 2:34).

Otron och det mänskliga högmodet utmanas. Medan tron får nya vingfjädrar och glädjen återvänder till dem som ännu hoppas på Gud. Gud frågar ingen till råds när han utväljer sina redskap. Han utväljer vem han vill, var han vill, när han vill. Finns då inget mönster som hjälper oss att igenkänna Guds utväljande?

Jo, Paulus har en gång för alla gett oss den ”gudomliga principen”: ”det som är dåraktigt för världen à det som är svagt i världen à det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gudà” (1 Kor 1:27-28). Det är genom enkla människor som är tecken på Guds helighet och makt som evangeliets ”doft av liv till liv” strömmar in i världen.

Naturligtvis är varje kristen kallad att vara ett sådant ”tecken”, men några utväljs att vara det på ett mer omutligt och radikalt sätt. Genom ett liv i oavbruten bön bär de mänskligheten inför Gud. Genom under och tecken gör de Gud oemotståndligt närvarande i världen.

Den 25 maj 1887 föddes i den lilla byn Pietrelcina i det fattiga södra Italien en pojke som under 1900-talet kom att bli en av dessa extraordinära människor. Redan under sin livstid var Padre Pio älskad av tusenden, ett sällsamt ”gudstecken” till glädje för det enkla folket. Av den kyrkliga auktoriteten bemöttes han dock länge med skepsis. Man satte munkavle på honom, förbjöd honom i sju år att utöva sin tjänst som präst. Men med tiden blev den kyrka som avfärdat honom överbevisad. Det genomlysta livet och den andliga kraften kunde man inte längre motstå.

Här var, insåg man, en man sänd av Gud. Nu på söndag, den 16 juni, sker helgonförklaringen av Padre Pio under högtidliga former i Rom, 34 år efter dennes död. En ”helgonförklaring” är en händelse som ter sig något främmande i en protestantisk miljö. Rätt förstådd innebär den helt enkelt att kyrkan ger sitt vittnesbörd åt en människa som utmärkt sig genom ett liv i helighet.

Helgonen är ”modeller” för det radikala liv varje kristen är kallad att leva. De är exempel som utmanar och inspirerar. Redan som barn skilde sig Padre Pio från mängden. Han var ett ovanligt barn och i byn gick han under smeknamnet ”det lilla helgonet”. Från tidiga år led han av kroppslig svaghet och sjukdom, vars orsak man aldrig lyckades diagnosticera. Själv överlät han sig åt Gud och bad om att få dela Jesu sorg över människornas hårda hjärtan. I tonåren visste han sig vara kallad. Innan fyllda 20 hade han bestämt sig för att bli munk i ett av strängaste klostren och blev som ung även prästvigd.

Den 20 september 1918 inträffade den händelse som Padre Pio själv försökte dölja in i det längsta, men som snart lät tala om sig vida omkring. Efter en lång period av intensiv bön under morgonen, då han på nytt kände bördan av Jesu nöd för världen, kom en djup frid över honom. Han såg upp mot krucifixet och upplevde plötsligt hur ett ljus flödade från det, så starkt att han måste skyla sina ögon. Han ställde sig upp som i hänryckning och lyfte händerna mot korset, för att sedan falla på knä i tillbedjan. Ingen vet hur länge han låg på golvet, kanske en timme. När han skulle resa sig upp kände han en stark smärta i den hand han stödde sig på. Från ett sår i handen rann blod. Han såg på den andra handen, och samma sak där! Även hans fötter smärtade och blödde, och när han vände sig där han låg på golvet kände han en liknande smärta i ena sidan. Skjortan var blöt och rödfärgad av blod. De stigmata, Jesu blödande sårmärken, Padre Pio fick denna morgon kom han att behålla under femtio år, fram till sin död.

När hans stigmatisering blivit känd lindade han varje dag sina händer och fötter för att så långt möjligt dölja de oavbrutet blödande såren. Padre Pio generades av de omfattande undersökningar av sina sår han tvingades utstå och all medicinsk expertis stod utan förklaring. Som om det inte var nog utgick från såren en blomsterliknande väldoft som förundrade omgivningen.

Dagen före sin död, den 2 september 1968, blödde Padre Pios sår som vanligt. När man följande dag fann honom död, var såren borta. Inte så mycket som ett ärr fanns på hans händer och fötter eller hans sida!

Genom sin stigmatisering blev Padre Pio ett märkligt ”Kristustecken”: med själva sin kropp vittnade han om ”Jesus Kristus och honom såsom korsfäst”.

Genom sitt liv och sin tjänst kom Padre Pio att förmedla kraften i Kristi uppståndelse och seger över ondska, lidande och död. Snart började människor strömma till den by på sporren av den italienska stöveln där han verkade som präst i 52 år för att få höra honom och få hans förbön. Medan en normal katolsk gudstjänst pågick någon timme, varade Padres Pios gudstjänster i många timmar. Dessa liknade inget man varit med om, när Padre Pio hängav sig i bön och tillbedjan långt utöver vad som föreskrevs i den angivna ritualen.

Framför allt är Padre Pio känd genom de tusentals helbrägdagörelser och andra kraftgärningar som finns dokumenterade i samband med hans liv. Blinda blev seende, lama började gå, döva hörde och cancersvulster försvann mirakulöst genom hans förböner. Dagligen tog han emot stora skaror av människor som sökte sig till honom för samtal och bikt.

De som kom till honom berättade efteråt hur det var som att han hade ”känt dem”. Med sitt profetiska seende visste han, likt sin mästare, ”vad som fanns i människan”. Ofta hände det även att han i biktstolen talade språk som han själv inte kunde, ett mycket praktiskt uttryck för gåvan att ”tala olika slags tungotal”!

”När man möter Padre Pio av Pietrelcina blir man insugen som i ett eldhav inför Den Helige”, skriver läkaren Christine Morris i förordet till den bok om Padre Pio, författad av den nyligen bortgångna Ulrika Ljungman, som i dagarna utkommer i nyutgåva på Artos bokförlag.

Padre Pio var en enkel fattig människa, men rikt utrustad av Anden. Hans hjärta fanns hos de små, de svaga, de lidande. Hans nöd gällde alla människors frälsning. Hans blick var oavbrutet riktad mot Gud. De andliga gåvor han var bärare av och den kraft som utgick från hans liv ”är inte för oss att förstå”, skriver Christine Morris. ”De är för oss att skåda, häpna och vara tacksamma över att Gud avslöjar sig inför våra ögon.” ¨

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=17009

To forunderlige historier om Padre Pio

Historiene om underlige hendelser forbundet med Padre Pio, om hans mirakler og hans svært konkrete konfrontasjoner med Den onde, er så mange og så utrolige at man nesten kvier seg for å feste lit til dem. Likevel er de ofte godt dokumentert og bevitnet av troverdige mennesker. Han ble tilskrevet bilokasjonens gave (det vil si evnen til å være til stede flere steder på en gang). Det finnes historier om folk som har møtt og sett ham, for eksempel i Roma, mens han etter 1918 faktisk aldri dro fra San Giovanni Rotondo. Den eneste gangen han var i Roma, var i 1917 da han fulgte sin søster Graziella, som senere ble Birgittasøster.

Et av de best kjente eksemplene på Padre Pios bilokasjon er det som den italienske generalen Luigi Caderno opplevde som 70-åring etter det som mest av alt lignet oppløsningen av de italienske militære enhetene ved Caporetto fra 24. til 30. oktober 1917. Sivilbefolkningen fryktet mer de italienske ekssoldatenes plyndring enn østerrikernes angrep. General Caderno hadde ansvaret for disse styrkene, og han ble gjort til syndebukk og ble avsatt. Dette tok han så tungt at han overveide å begå selvmord, spesielt om kvelden den 7. november 1917 i Palazzo Zara. Før han trakk seg tilbake til sitt rom, ga han vaktene beskjed om at ingen måtte forstyrre ham. Deretter tok han en pistol opp fra en skuff og satte i en patron, samtidig som han tenkte over den handling han hadde bestemt seg for å gjennomføre.

I samme øyeblikk knirket det i døren, og en asketisk og mystisk munk trådte frem fra mørket. Hans blikk var bydende, og han gikk bort til generalen og omfavnet ham og talte mildt til ham. Han sa at han var sendt fra Gud og talte i hans navn. Munkens ord kastet lys over generalens nedtrykte sinn, og da han plutselig forsvant som han var kommet, hadde generalen allerede lagt pistolen til side. Caderno fikk senere oppreisning.

Etter krigen leste han en dag i avisen om en stigmatisert kapusinermunk i Sør-Italia som tiltrakk seg pilegrimer fra hele verden. Caderno var klar over at munken som hadde reddet ham, var fra kapusinerordenen, og i 1920 bestemte han seg for å reise til San Giovanni Rotondo for å møte ham. Da han så Padre Pio, ble det helt klart for ham at det var denne munken som på mystisk vis hadde besøkt ham i 1917. Før han rakk å stamme frem et eneste ord, rettet Padre Pio blikket mot ham med et skjevt smil og sa: «Det var ellers litt av en fæl natt vi opplevde den gangen, general...».

"Padre Pio stopper bombene"

Mange av de allierte pilotene som under Andre Verdenskrig var stasjonert i Sør-Italia, fortalte at de hadde sett «en munk i himmelen», som forhindret dem fra å slippe bomber på tyske installasjoner nær San Giovanni Rotondo. Det gjaldt både engelskmenn, amerikanere, polakker og palestinere, og både katolikker, ortodokse, protestanter, jøder og muslimer. Hver gang de nærmet seg, kom denne munken til syne i skyene, og pilotene vendte hjem mer forskrekket enn om de hadde møtt en tysk jager.

Den italienske flydivisjonens leder, general Bernardo Rosini, som da var utstasjonert sammen med de allierte i Bari, trodde ikke at det var mulig. Men ettersom det var så mange som fortalte om episodene, besluttet han seg likevel for å lede et av angrepene, denne gangen mot et tysk våpendepot i San Giovanni Rotondo. Hittil hadde ingen vært i stand til å manøvrere fly over denne byen på grunn av den mystiske munken. Generalen og hans folk kom også rystet tilbake, og samstemmig fortalte de om det som var skjedd. Da de hadde nærmet seg målet og var klare til å slippe bombene, var en munk med løftede hender plutselig kommet til syne i skyene.

Bombene hadde løsnet av seg selv og var falt i skogen uten å detonere, og flyene hadde endret kurs uten at pilotene medvirket. Alle spurte om hvem den mystiske munken kunne være, og da var det en som fortalte om en stigmatisert munk som levde i San Giovanni Rotondo.

Etter krigen bestemte generalen og noen soldater seg for å besøke klosteret i San Giovanni Rotondo. De gikk inn i sakristiet og så flere munker der, men alle soldatene kjente straks igjen den munken de hadde sett i skyene - Padre Pio. Pateren la sin hånd på generalens skulder og sa smilende til ham på sin typiske søritalienske dialekt: «Nå, så det var altså deg som ville bombe oss alle». Generalen falt på kne og ble en av Padre Pios største støtter.

Hentet fra: http://www.katolsk.no/biografi/padrepio.htm

Akkurat som med den hellige Birgitta styrer Gud hånden til Vassula slik at hun får skriftlige budskap rett fra himmelen. Vassula en tennisspiller som ikke tenkte stort på Gud fikk en dag besøk av hans engel da hun skrev handleliste. Denne engelen lærte henne å be og lese i bibelen, hun som ikke engang eide en bibel.

I et av budskapen sier Jesus:

Det är inte Jag som har tvingat er att vistas i mörker, och det är inte Min önskan att från ovan iaktta hur ni reser murar runt er och stänger in er själ i de mörkaste fängelsehålor. Jag vill föra er hem i frid; Jag vill förvandla era öknar och förtorkade land till gröna betesmarker, och mätta er. Vassula, alla Mina budskap är böner, läs och skriv ner Romarbrevet 8: 26-27.

Les hele budskapet her: http://www.slig.se/SantLiv/slig/B4sfralsning.html#anchor%20prayers

A Prayer to Jesus
by St. Pio of Pietrelcina

Lord, God of my heart,

You alone know and see all my troubles.

You alone are aware that all my distress

springs from my fear of losing You,

of offending You,

from my fear of not loving You

as much as I should love and desire to love You.

If You, to whom everything is present

and who alone can see the future,

know that it is for Your greater glory

and for my salvation

that I should remain in this state,

then let it be so.

I don’t want to escape from it.

Give me the strength to fight

and to obtain the prize due to strong souls.

Sarah Brightman PIE JESU

Budskap fra Sant Liv i Gud:

VAR FÖRTROLIG MED MIG

17 januari 1989

Jag kände att jag återgick till mitt gamla jag, så jag bad Jesus att lyfta mig och påminna mig om den meditation han hade lärt mig för att kunna urskilja honom och höra hans röst.

Jesus?

Jag Är. Blomma, Jag skall påminna dig om hur du skall meditera och hur du kan höra Mig. Jag, som är ordet, skall inspirera dig och instruera dig med vishet.

Öppna, öppna dig, och låt Min Ande fylla dig. Ja, meditera - hur skulle du annars kunna nå Mig? Lyft dig själ upp till Mig i tystnad, med tro. Erbjud Mig, din Fader, din vilja och Jag, som känner dina behov, skall leda dig och livnära dig. Så arbeta, lilla barn - arbeta hårdare.

Herre, jag försöker.

Behaga Mig genom att tala till Mig. Be till Mig. Be, be - Allt jag ber om är bön.

Är att skriva med dig också en form av bön, Herre?

Ja, eftersom du samtalar med Mig, din allsmäktige Gud. Jag behagas när Jag är med dig, för finns det något större än att stå i en ständig förbindelse med Mig, din Gud? Jag är nu förenad med dig; Jag och du, du och Jag - tillsammans i en kärleksförening. Åh Vassula, frid Mitt barn.

Hur kunde du tänka dig att du skulle ha skrivit alla dessa budskap av dig själv? Jag har verkligen skymt Mitt ansikte för bara en tid för att få dig att känna och förstå hur du är oförmögen att skriva ett enda ord av kunskap utan Mig.

Jag är uppenbarelsen som talar, som erbjuder, som instruerar, som avslöjar, som uppväcker och som livnär gudlösa människor. Min Vassula, är du glad när du är tillsammans med Mig? Är du glad att du vet vem du tillhör? Jag är Gud, den levande Guden, din skapare. Jag är kärlek. Jag är din Fader, som nu talar till dig. Jag är den allra heligaste Treenigheten.

Hänge dig åt Mig. Trots att du är absolut ingenting, har Jag sökt dig - som en älskande söker sin jungfru. Jag har övertygat dig om att älska Mig, och att dela Mina verk. Jag bryr Mig i ringa mån om vad du inte är, Jag är Mig själv nog, men Jag hänförs av att ha dig i Mitt ljus; det behagar Mig att låta dig vistas i Min sal; Jag behagas av att ge dig näring och se dig stå i ditt flor. Mitt barn, förstår du Mig?

Gör Mig inte ledsen. En Abba är alltid tätt intill sitt barn. Var förtrolig med Mig, alltid, glöm likväl aldrig någonsin Min helighet. Jag älskar dig och Jag vill att du skall älska Mig i helighet. Respektera Min lag - genom att respektera den, kommer du att respektera Mig. Älska Min lag - för genom att älska den, kommer du också att älska Mig. Följ Min lag - genom att älska den, kommer du att följa Mig. Min lag kommer att leda dig till Mig, i Mitt hus, som är också ditt hem. Tro på Mig, för Min makt är stor. Vi, oss?

I all evighet, Herre.

Prisa Mig.

Herre, ge Mig ett kapitel till lovpris ur skriften som jag kan läsa för dig.

Det skall Jag. Öppna den heliga bibeln.

Jag gjorde så, det var Daniels bok, kapitel 3: 52-90. Så jag läste för Herren dessa rader; det behagade honom.

http://www.slig.se/SantLiv/slig/B2fortrolighet.html

Kommentar:

Akkurat som når jeg leser bibelen så kan det være ting som Gud sier i profetier som kan være vanskelig å forstå.

For enkelte kan det ha den effekt at de forkaster det og ikke tror det er i fra Gud. Bibelen er de vant med men andre skrifter skal være etter hvordan de selv oppfatter Gud og bibelen.

Jeg har ikke så stor tro på meg selv, tror følelser kan spille en rolle som gjør at en blir lurt.

Men da har jeg opplevd at går jeg til Gud så hender det at følelsene ikke er sanne, og da har det vært viktig for meg å arbeide med følelsene og la Gud og Ordet få første prioritet. Gud går aldri utenfor sitt ord, men Han kan i mange tilfeller åpne Ordet for meg i ting jeg ikke har tenkt på før.

Vi har rett til å granske profetier om de er fra Gud. Men det er dumt å forkaste det pga. sine egne følelser.

F.eks i dette budskapet så reagerte jeg på at Gud sier til Vassula at hun er ingenting, hva mener Gud med det?

Men så spør jeg Gud og Han forteller meg at det er så viktig at vi forstår at Hans Kjærlighet er bare nåde. Og Gud legger ikke skjul på sin kjærlighet.

Men så spør jeg om loven, vil Gud at jeg skal følge moseloven? Men Gud sa at det er Kjærlighetsloven, Hans lov, som Han mente. Men hvordan kan jeg elske en lov, spør jeg Gud? Det du skal elske er å gjøre godt imot din neste. Elske den som hater, velsigne den som forbanner, gjøre godt. Og det er noe jeg kan elske.

Da jeg skulle lese Dan. 3: 52-90 så fant jeg ut at det ikke stod i min bibel. Det står i de Deutorikanoniske bøker, som er i de historiske kirker, men som protestanter har fjernet. Men man kan tryggt lese dem, for de var med i skriften som Jesus selv brukte. og man kan lese hva som står her: http://www.bibelen.no/

DU ÄR MIN SÄD, DU ÄR MIN

JAG HAR KOMMIT FÖR ATT FÖRENA OCH STÄRKA MIN KYRKA
18 mars 1987

Jag har lärt dig att älska Mig och känna igen Mig. Jag har visat dig Mina himmelska verk, utgjutit alla Mitt Hjärtas mysterier och visat dig Min ofattbara Barmhärtighet genom att rena dig till att bli källan för Mina uppenbarelser och visa världen Min Nåd. Jag har sannerligen begåvat dig med Min omätliga kärlek och visat Mina barn hur mycket Jag kan älska dem men också påmint dig om att du inte är annorlunda än resten av dem och att du inte skall hålla denna vägledning gömd. Jag vill att Mina nådegåvor skall övertäcka denna världen, för detta är Min vilja;

Vassula, tillåt Mig att handla i dig så som Jag vill. kom nu och trösta Mig, ja, genom att älska Mig; Jag är Yahweh och det är på Mig du stöder dig och till Mig du kommer och mediterar, du anropar Mig i dina böner, så oroa dig inte eftersom du tillber Mig och ingen annan.
Min önskan är att alla Mina barn återvänder till Mig. dotter, Jag har uppfostrat dig för detta budskaps skull, vill du uppfylla Mitt ord, Vassula? Är du villig att fortsätta arbeta för Mig?
Ja min Herre, så länge jag känner igen att det är Yahweh.

Lilla barn, Jag är Yahweh! Ta emot Min frid lilla barn och väx till, tröttna aldrig att skriva, låt Mig få använda dig tills Mitt budskap är färdigt. lilla barn, vem är din far?
(Frågan förvånade mig.)
Det är Du.
Jag är det, du är Min säd, du är Min.
Mina barn har vänt sig bort från Mig och deras hjärtan är frusna av egoism. de har glömt Mig; Jag vill fråga dem; varför stöter ni bort Mig, vad har Jag gjort som har misshagat er?
Har Jag någonsin låtit påskina att Jag är arg på er? Varför är ni rädda för att se på Mig? Mina älskade, Jag skall inte förebrå er för era synder, Jag förlåter er nu, Jag skall inte stänga dörren framför ansiktet på er, Jag försäkrar er att Jag kan förlåta millioner gånger och Jag står här framför er med öppna armar, Jag ber er att komma till Mig och känna denna kärlek som Jag har att ge er, låt Mig tända era hjärtan, kom och lär känna Mig!

Kom ni alla som undviker Mig och är rädda för Mig, alla ni som inte känner Mig, kom närmare Mig så skall ni förstå att Jag är en Gud full av Kärlek, full av medlidande och full av Barmhärtighet. visa inte bort Mig, innan ni ens känner Mig,

Min överflödande kärlek erbjuder er en verksam nåd, så att ni kan känna och välja mellan gott och ont. Jag har gett er friheten att välja, men Jag har också gett er egenskaper som kan göra er till högre varelser; Jag har gett er gåvor, använd era gåvor som Jag har skänkt er, och med det intellekt och det hjärta som Jag har givit er stig fram och erkänn Mig och lär känna Mig bättre. Jag har upplyst era hjärtan för att ge er förmågan att älska, Jag är det, som ger er denna nåd. vill ni ta emot denna nåd?
(Jag tänkte på hur jag själv var förut.)

Men Herre, en del har inte haft en chans att lära känna dig. Ingen har undervisat dem. Det är knappast deras fel, eller hur? Hur skulle de ens kunna komma att tänka på Dig?Så sant, Vassula! dotter, Min Kyrka behöver förnyas; Jag har kommit för att stärka Min Kyrka; annars går massor av själar förlorade.

Vassula, Jag återkommer med ett budskap till Mina hängivna själar. Låt Mig avsluta vad Jag önskar av de barn som har vikit ifrån Mig.
Jag är Kärlekens Källa, och ur denna Källa flyter denna Oändliga Kärlek som omfattar hela skapelsen.

Allt Jag önskar av er är ett gensvar av Kärlek. många av er tror att Jag är en Gud som är snar till vrede, och är rädda för Mig, ni fruktar att komma närmare Mig, andra tror att Jag är utom räckhåll, bara upphöjd i Min härlighet och aldrig bryr Mig om er, att Min blick bara är vänd till Mina hängivna själar, så skapar ni bilden av en Gud full av partiskhet; visste ni inte att ju svagare och ynkligare ni är, desto ivrigare söker Jag er och älskar er? Jag är Helig, men Jag vill också att ni skall förstå att Jag längtar att komma er nära, så att Jag får vara er Helige följeslagare. Känner du till liknelsen om den förlorade sonen Vassula?
Ja, delvis.

Han hade syndat men hur tog hans fader emot honom?
Med stor glädje?Mer än så, han tog emot honom med stor kärlek, och firade händelsen.
Bedröva Mig inte, Mina älskade, kom tillbaka till Mig, Jag skall inte visa bort er, Jag skall välkomna er i Min famn, kom tillbaka till Mig utan fruktan.
http://www.slig.se/SantLiv/slig/B1Faderskarlek.html

Fayrouz-Wa Habibi

Irena Sendler, a Catholic hero

Treenigheten

Mysterium.

+

Men dette er et mysterium, der ordene kommer til kort. Det er bare i tilbedelsen vi kan nærme oss forståelsen. Slik det uttrykkes av Gregorios av Nazianzos en teolog på 300-tallet:

«Knapt har jeg begynt å besinne meg på Enheten, før Treenigheten lar meg bade i sin glans. Knapt har jeg begynt å besinne meg på Treenigheten før jeg på nytt gripes av Enheten. Når en av de Tre viser seg for meg, tror jeg at den er helheten, for mitt øye blir fullt, og alt annet flyr bort. Det finnes ikke rom igjen i min ånd til å forstå enda en av dem. Når jeg forener de Tre i en og samme tanke, ser jeg en eneste flamme, uten at jeg kan skjelne eller analysere hvert enkelt lys.»

Engelsk:
As soon as I begin to contemplate the Unity. the Trinity bathes me in its splendor. As soon as I begin to think og the Trinity, I am seized by the Unity. When one of the Three appears to me, I think that it is the whole, so fully my eye is filled, so fully the abundance escapes me. For in my mind, which is too limited to comprehend a single One, there is no room for any more. When I join the Three in a single thought, I behold a single flame, and I am able neither to divide nor to analyze the unifiec Light.
Boris Bobrinskoy, The Mystery of the Trinity. Trinitarian Experience and Vision in the Biblical and Patristic Tradition. Translated by Anthony P. Gythiel. St. Vladimir's Seminary Press, 1999, s. 1-2

5Mos 6:4: "Høyr, Israel! Herren er vår Gud, Herren er éin."

På Hebraisk; "Shema Yisrael: Adonai Eloheinu, Adonai Echad."
Adonai Eloheinu betyr direkte "Herren er vår Gudar" (eller kanskje "...vår mangfaldige Gud.") Adonai echad betyr "Herren er éin," eller "...ei eining."
Elohim, som ordet Eloheinu er tatt frå, er fleirtalsforma av El; Gud, og utelukkar ikkje fleirtal eller mangfald. Ordet som i teksten er omsett med "éin," echad, utelukkar heller ikkje ein større eining. Her skal eg ta for meg dette ordet. D

u finn ordet i mange tekstar. Eit lite utval:
Bibelen skrev:
"...og dei to skal vera eitt" (1Mos 2:24)
"...eitt språk og same tungemålet." (1Mos 11:1)
"...eitt folk, og alle har dei same tungemålet." (1Mos 11:6)
"...så vi vert eitt folk." (1Mos 34:16)

Dette er nokre dømer på korleis echad er brukt om einskap og eining. Shema står altså ikkje motsetnad til treeininga (men ein er sjølvsagt ikkje tvungen til å dra den tolkinga). Vi kunne omsett 5Mos 6:4 slik: "Herren er Gud, Herren er éi eining." Men kva NT? I Mark 12:29 siterer Kristus Shema: "Høyr, Israel! Herren vår Gud, Herren er éin." Det greske ordet som er omsett med "éin," heis, finn ein også i Joh 10:30: "Eg og Faderen er eitt."

Kilde: http://katolikken.wordpress.com/2007/06/03/den-heilage-treeininga/

Linker til

Callixtus och hans kyrka i början av 200-talet
Förföljelserna mot de kristna
Påvarna i san callistokomplexet
Att leva i evigheten
Bön, hopp ochfromhet
"Brödsbrytelsen"(fractio panis)
Dopet som uppståndelse
Förlåtelsens nåd
Kyrkans martyrer
San Callisto-katakombernas historia
Trosundervisning under antiken

og mye annet interessant


EN ALLMÄN ÖVERSIKT
SAN CALLISTOKATAKOMBERNAKORT SAMMANFATTNINGEN DETALJERAD BESKRIVNING
KATAKOMBERNASANDLIGHET
DE KRISTNA UNDER FÖRFÖLJELSERNA
BREV MELLAN KYRKORNAI ROM OCH KARTHAGO
LITANIOR TILL MARTYRERNA OCH HELGONENI SAN CALLISTOKATAKOMBERNA
PÅVENS TAL OM KATAKOMBERNA

Sissel Sancta Maria mascagni cavalleria rusticana

JAG ÄR SKALL ÅTERVÄNDA

4 mars 1991York

I Alla Helgons lågstadieskola. Jag hade inbjudits av fader Ian Petit.
Jag Är. Kärleken är nära. Kärleken är givmild. Kom ihåg Min närvaro och du skall inte stappla. Dotter, kom och låt oss be till Fadern:

Fader, fast natten ännu täcker denna jord,

vet jag att ovanför mig är Jahve,

som ser sina barn vandra i mörkret.

Han skall förbarma sig över dem.

I makt och ära

skall han stiga ned för att skingra

denna skrämmande natt och förvandla den till ljus dag.

Frid och kärlek skall fylla oss.

och vår själ skall uppfyllas av Hans ljus.

Den som Är, skall komma till oss igen

Den som Är, skall återvända.

Den som Är, skall vara med oss.

Ära vare den Allrahögste!

Amen.

Senare sökte jag Herren och undrade om jag verkligen måste bli utsänd, som nu, för att resa och vittna. Att resa varje dag med bil, tåg eller flyg till olika platser var inte lätt utan mycket mödosamt.

Herre?

Jag Är. Min vän, varje gång du ropar på Mig spritter Mitt Hjärta till av glädje. Om du bara förstod det, Mitt barn... Du frågade Mig om du måste resa och vittna som du gör nu.

Ja, det är nödvändigt, inte för att Jag behöver dig, men Vassula, att du reser och vittnar i Mitt Namn förhärligar Mig och renar dig samtidigt. Min lilla blomma, Jag skall ge dig den styrka som du behöver, de ord du behöver.

Behandla Mig nu som en kung förtjänar; behandla Mig som det tillkommer den Helige; den som Är, är med dig. Kom, du barn räddad av Mig, kom, till dess ditt uppdrag är fullbordat måste dina steg följa Mina, din fot gå i Mina fotspår. Vi, oss?

Ja, sammanlänkade för alltid.

Så kom till Mig så ofta du kan och Jag skall fylla dig varje gång du kommer till Mig. Låna Mig ditt öra, Mitt barn, så att Jag får träna ditt öra att höra Min röst. Gör Mig tillfreds, Mitt barn, och du skall göra framsteg, kärleken är med dig och välsignar dig.

Jag gick på nytt till Herren.

Ja, du kom tillbaka till Mig. Jag skall i detalj utforma ditt anförande i kväll. Jag är den som skall förklara många ting för er. Upprepa dessa ord efter Mig:

Jesus, rör vid mitt hjärta,

ty du är min glädje.

Tala till mig,

led mig

och ödmjuka mig.
Amen.

Gläd Mig och prisa Mig hela tiden.

Jag älskar dig och därför skall Jag lämna Mitt kors på dig. Jag är den som bar det ända till slutet, hedra Mig och ära Mig genom att nu bära Mitt kors och skänk Mig sedan vila. Kom.

Budskap i fra Vassula Rydén, Sant liv i Gud
http://www.slig.se/SantLiv/slig/B4Return.html

Father Musaala - Jesus is coming

Vår Frue av La Salette

I år 1846 får to fattige barn Maximim og Melanie se en vakker dame i et strålende lys på en steinblokk mens de er ute å gjeter noen kuer høyt oppe på fjellet i Rhône-Alpes i Sør-Frankrike. Miximim er 11 år og Melanie nesten 15 år. De jobber for en bonde og kjenner knapt hverandre.

Damen var lang og vakker og kledd i et for barna merkelig kostyme, en lang, hvit kjole med ermer, full av perler, over skuldrene hadde hun et hvitt sjal med roser og på hodet hadde hun en slags tiara eller krone. Om halsen bar hun et kjede med et krusifiks med en hammer og en tang på hver side av en skinnende Kristusfigur. Det generelle inntrykket de fikk var at hun var laget av lys. Hun satt med hodet i hendene og gråt, og barna trodde først at det måtte være en ukjent nabokvinne som befant seg oppi fjellet.
Hun reiste seg fra steinen og tok et par skritt mot barna og sa: «Kom, mine barn, ikke vær redde. Jeg er her for å forkynne store nyheter for dere». Hun talte til dem vekselvis på fransk og patois og sa at dersom folk ikke vendte om fra sin syndige atferd og gjorde bot, måtte hun la sin sønn legge sin arm på dem – den var blitt så tung at hun ikke lenger kunne tøyle den. Hun fortsatte med å klage over at hun måtte be ustanselig til sin sønn for dem, men folk arbeidet fortsatt på søndager, skulket messen og misbrukte hennes sønns navn blasfemisk. Som straff for denne oppførselen ville det gå dem ille, blant annet ville det bli problemer med potetene allerede før jul. Men hvis de omvendte seg, lovet hun dem den guddommelige barmhjertighet. Hun oppfordret barna til å be regelmessig. «Dere må si bønnene godt, om kvelden og om morgenen, selv om dere bare sier et Fadervår og et Ave Maria hvis dere ikke kan bedre. Når dere kan bedre, si mer». Deretter ga hun hvert av barna en spesiell hemmelighet som den andre ikke hørte. Til slutt ga hun dem i oppdrag «å levere dette budskapet til hele hennes folk», og så forsvant hun.

Offentlighetens nysgjerrighet og prestenes interesse fokuserte snart på de berømte hemmelighetene som barna hadde mottatt. Verken Mélanie eller Maximin fortalte noensinne den andre om hemmelighetene, og til tross for at alle midler ble brukt for å få dem til å røpe dem, holdt de helt tett om hemmelighetene i fem år. Barna svarte hele tiden: «Damen har forbudt oss å fortelle dem». På direkte spørsmål svarte Maximin at han heller ville dø enn å røpe hemmeligheten.

Etter råd fra biskop de Bruillard gikk barna med på å skrive ned hemmelighetene. De skrev dem ned hver for seg, Maximin den 2. juli og Mélanie den 6. juli. Men Mélanie nektet kategorisk å gå med på at hemmeligheten ble sendt til paven via noen annen mellommann enn hennes egen biskop, Philibert de Bruillard. Derfor forseglet biskopen selv de to konvoluttene etter først å ha lest innholdet, og hans to utsendinger Rousselot og Gérin fikk audiens den 18. juli og ga egenhendig pave Pius IX de to konvoluttene.

Da verken paven eller kardinalen kunne finne noen feil i budskapet som var sendt til dem, oppmuntret pave Pius IX biskop de Bruillard til å anerkjenne de overnaturlige fakta i La Salette i kraft av sin kompetanse som stedets ordinarius. Deretter ble hemmelighetene lagt i arkivet, og paven offentliggjorde dem aldri.

Det var p. Corteville som i oktober 1999 oppdaget de opprinnelige hemmelighetene som ble gitt til pave Pius IX i 1851, begravd i Vatikanets arkiver i mer enn et århundre. Avhandlingen var skrevet for å forsvare hemmelighetenes guddommelige autentisitet.

Maximins hemmelighet
Den 19. september 1846 så vi en vakker Dame. Vi sa aldri at denne damen var Jomfru Maria, men vi sa alltid at det var en vakker dame.
Jeg vet ikke om det er Jomfru Maria eller en annen person. Jeg tror i dag at det er Jomfru Maria.
Her er hva denne damen sa til meg:
«Hvis mitt folk fortsetter, vil det som jeg skal si til deg skje tidligere, hvis det forandrer seg litt, vil det skje litt senere.
Frankrike har korrumpert universet, en dag vil det bli straffet. Troen vil dø ut i Frankrike: ¾ av Frankrike vil ikke praktisere sin religion lenger, eller nesten ikke lenger, den andre delen vil praktisere den uten virkelig å praktisere den. Etter det vil nasjoner omvende seg, troen vil bli tent på nytt overalt. Et stort land, nå protestantisk, i Nord-Europa, vil bli omvendt, og med støtte fra dette landet vil alle de andre nasjonene i verden bli omvendt.
Før alt dette skjer, vil det bli stor uro, i Kirken og overalt. Etter det vil vår Hellige Far paven bli forfulgt. Hans etterfølger vil bli en pave som ingen venter.
Etter det vil det komme en stor fred, men den vil ikke vare lenge. Et monster vil komme for å ødelegge den.
Alt det jeg forteller deg her, vil skje i det andre århundret, senest i år 2000.»
Maximin Giraud
(Hun ba meg fortelle det en tid før.)
Min Helligste Far, din hellige velsignelse til et av dine får.
Grenoble, den 3. juli 1851.


Mélanies hemmelighet
J.M.J.
Hemmelighet som Jomfru Maria ga meg på fjellet La Salette den 19. september 1846.
Hemmelighet.
Mélanie, jeg vil si deg noe som du ikke skal si til noen:
Tiden for Guds vrede har kommet!
Hvis, når du har sagt til folket det jeg har sagt til deg så langt, og det jeg fortsatt vil si til deg, hvis de etter det ikke omvender seg, (hvis de ikke gjør bot og de ikke slutter å arbeide på søndag, og hvis de fortsetter å bruke Guds hellige navn blasfemisk), med andre ord hvis jordens utseende ikke forandres, vil Gud hevne seg på det utakknemlige folket og demonens slave.
Min sønn vil manifestere sin makt! Paris, denne byen plettet av alle slags forbrytelser, vil med sikkerhet bli ødelagt. Marseille vil bli ødelagt om en liten stund. Når disse tingene skjer, vil kaoset bli fullstendig på jorden, verden vil bli oppgitt til sine gudløse lyster.
Paven vil bli forfulgt fra alle sider, de vil skyte mot ham, de vil drepe ham, men ingen vil være i stand til å gjøre det, Guds vikar vil triumfere igjen denne gangen.
Prestene og søstrene og Min Sønns trofaste tjenere vil bli forfulgt, og mange vil dø for troen på Jesus Kristus.
En hungersnød vil herske på samme tid.
Etter at alt dette har skjedd, vil mange gjenkjenne Guds hånd på dem, de vil omvende seg og gjøre bot for sine synder.
En stor konge vil sette seg på tronen og vil regjere noen få år. Religionen vil blomstre på nytt og spre seg over hele verden, og det vil bli stor overflod, verden, glad over ikke å mangle noen ting, vil nok en gang havne i kaos, vil gi opp Gud og vil ha en tendens til sine kriminelle lidenskaper.
[Blant] Guds tjenere og Jesu Kristi bruder vil det være noen som farer vill, og det vil bli det frykteligste.
Til slutt vil helvete herske på jorden. Det er da Antikrist vil bli født av en søster, men ve henne! Mange vil tro på ham, fordi han vil hevde å komme fra himmelen, ve dem som tror på ham!
Den tiden er ikke langt unna, det vil ikke gå to ganger femti år.
Mitt barn, du skal ikke si til noen det jeg akkurat har fortalt deg. (Du skal ikke si det til noen, du vil ikke si det hvis du må si det en dag, du vil ikke si hva det handler om), til slutt vil du ikke si noe mer før jeg ber deg om å si det!
Jeg ber til Vår Hellige Far om å gi meg hans hellige velsignelse.
Mélanie Mathieu, hyrdinne av La Salette, Grenoble, den 6. juli 1851.
J.M.J.+

Etter katolsk oppfatning har ingen troende plikt til å tro på hendelsene i La Salette. Det er snakk om en privatåpenbaring, og i likhet med andre visjoner godkjent av Den hellige Stol, kategoriseres den som «verdig til tro». I tilfellet La Salette gjelder denne godkjennelsen bare selve åpenbaringen i 1846 samt noen mirakuløse helbredelser. De autentiske hemmelighetene fra La Salette er nå publisert, og den vidt sirkulerte «hemmeligheten» fra 1873 er under mistanke. Det er klart at La Salette for svært mange er blitt til oppvåkning, håp, tro, helbredelse og forsoning i over 150 år. De to barna minner oss om at Gud ikke nødvendigvis betjener seg av store teologer når han skal si noe til menneskene.

Til tross for den ikke helt uklanderlige historien har kulten for La Salette blomstret på 1900-tallet. La Salette vokste til i dag å være Frankrikes nest viktigste valfartssted etter Lourdes. Det ble ført frem en ordentlig vei til kirken og et større bygningskompleks ble reist i tilknytning til helligdommen. Stedet besøkes i dag av flere hundre tusen mennesker hver år. Fordi det befinner seg høyt oppe i fjellene, er det mye vanskeligere tilgjengelig enn for eksempel Lourdes. Av naturlige grunner er de besøkene også mye mer ungdommelige og friske enn de som kommer til Lourdes. Bygningskomplekset rommer et herberge, hvor det er mulig å bo i noen dager i vakre omgivelser. Utenfor basilikaen kan pilegrimer gå langs en sti til stedet for åpenbaringene. Bronsestatuer reist i 1864 viser de tre stadiene i åpenbaringen: den gråtende kvinnen, hennes budskap og hennes avreise.
http://www.katolsk.no/biografi/sep19.htm

Marian Aparitions in Soviet, Ukraine

Marian Apparitions in Beauraing and Banneux, Belgium

Marian Apparitions in Garabandal, Spain

A Message from Medjugorje

Budskap fra JOMFRU MARIA I MEDJUGORJE

Lørdag 25. juli

"Kjære barn! I dag, mine barn,

inviterer Jeg dere til å være sammen med Jesus, gjennom bønn, slik at dere gjennom en personlig erfaring av bønn, kan bli i stand til å oppdage skjønnheten i Guds skapninger.

Dere kan ikke snakke om eller vitne om bønn, hvis dere ikke ber.

Det er derfor mine barn, i stillheten i hjertet, bli hos Jesus, slik at Han kan forandre og transformere dere med Sin kjærlighet. Dette, mine barn, er en tid med nåde for dere. Utnytt den godt for deres egen personlige omvendelse, for når du har Gud, har du alt. Takk for at dere har svart på mitt kall." (7/1998)

http://www.medjugorje.no/bud1996.php

Budskap fra JOMFRU MARIA I MEDJUGORJE

Torsdag 25. april
"Kjære barn! I dag inviterer Jeg dere på nytt til å sette bønnen på første plass i familiene deres.

Mine barn, hvis Gud er på første plass i alt det dere gjør, da vil dere søke Guds vilje. Slik vil den daglige omvendelsen deres bli lettere.

Mine barn, søk med ydmykhet etter det som ikke er i orden i hjertene deres og dere vil forstå hva dere må gjøre. Omvendelsen skal være en daglig plikt for dere, som dere oppfyller med glede.

Mine barn, Jeg er med dere og velsigner dere alle og inviterer dere til å bli mine vitner gjennom bønnen og personlig omvendelse. Takk for at dere har svart på mitt kall." (4/1996)

http://www.medjugorje.no/bud1996.php

Budskap fra JOMFRU MARIA I MEDJUGORJE

Mandag 25. mars
"Kjære barn, jeg inviterer dere til å bestemme dere på nytt for å elske Gud over alt. I denne tiden, hvor det glemmes, på grunn av den komsumistiske ånden, hva det betyr å elske og verdsette de virkelige verdier, inviterer Jeg dere på nytt, mine barn, til å sette Gud på førsteplassen i livet deres.

At Satan ikke må tiltrekke dere med materielle ting; men, bestem dere, mine barn, for Gud som er frihet og kjærlighet. Velg livet og ikke døden for sjelen.

Mine barn, i denne tiden når dere mediterer over lidelsen og døden til Jesus, inviterer Jeg dere til å bestemme dere for livet som er gjenoppblomstret med Oppstandelsen. At livet deres må fornyes i dag gjennom omvendelsen som fører dere til det evige liv. Takk for at dere har svart på mitt kall." (3/1996)

JOMFRU MARIA I MEDJUGORJE

"Kjære barn! I dag inviterer Jeg dere, særskilt, til å ta korset i hendene og kontemplere over Jesu sår.

Be Jesus om å helbrede di sårene som dere, kjære barn, har fått i løpet av livet på grunn av deres egne synder eller av deres foreldres.

Bare slik forstår dere, kjære barn, at verden trenger helbredelse av Troen på Gud Skaperen.

Gjennom Lidelsen og Døden til Jesus på Korset forstår dere at bare med bønnen kan også dere bli sanne apostler for Troen, ved å leve i enkelhet og i bønn, Troen som er en gave. Takk for at dere har svart på mitt kall." (3/1997)

http://www.medjugorje.no/bud1996.php

http://www.medjugorje.ws/

Miracle Of Our Lady Of Fatima Portugal 1917

Fatima

I 1915 fikk tre barn, som gjette sauer der i egnen, åpenbaringer av Maria. Den eldste av barna het Lucia. Hun var 8 år. Francisco var 7 og Jacinta 5 år. Med ett ser de over et eiketre en kvinneskikkelse. Hun er kledd i hvitt og stråler som solen. Hun sier hun kommer fra Himmelen og ber dem komme tilbake til samme sted den 13. dag i hver måned seks ganger fremover. Hun sier at etter det vil hun vise seg på samme sted enda en syvende gang.

Åpenbaringene fortsatte. Stadig flere kom til Cova da Iria som det øde stedet het. Den 13. oktober - da underet skulle skje - styrtregnet det.Ca. 70 000 mennesker hadde samlet seg - troende katolikker, tvilende agnostikere, ikke-troende ateister. Maria viste seg til avtalt tid for barna. Lucia spurte hva hun ønsket av henne. Maria svarte: "Jeg vil du skal be dem bygge en kirke på dette stedet til min ære. Jeg er dronning av den hellige rosenkrans. Si de skal be rosenkransen hver dag. Krigen går mot slutten. Soldatene vil snart vende hjem." Så pekte Maria i retning mot solen. Barna så levende scener fra rosenkransens mysterier. Deretter så de Den hellige familie. Josef og Jesusbarnet velsignet folkemassene tre ganger.

Mens barna hadde dette synet, opplevde folkemassene noe annet. Regnet hørte med ett opp. Solen kom frem. Plutselig begynte den å danse på himmelhvelvet, og så - like plutselig - tok den til å virvle med rasende fart rundt sin egen akse. Og sendte ut flammer av ild som badet jorden i tallrike ulike farger. I neste øyeblikk stod solen stille noen øyeblikk. Så gjentok underet seg igjen - tilsammen tre ganger. Så fikk folk inntrykk av at solen styrtet mot jorden. De ble vettskremte og trodde verdens ende var nær. Men så beveget solen seg i motsatt retning og ble som normal. De som opplevde dette - en folkemasse på ca. 70 000 - var helt bestyrtet. Tusener ropte: "Et under, et under!" "Jeg tror på Gud," Skrek andre. "Min Gud, barmhjertighet," ropte de fleste. Alle falt på kne og bad sine Fader vår og Hill deg Maria. Til slutt reiste alle seg og sang Credo (trosbekjennelsen). Bønder, vitenskapsmenn, journalister, troende og ikke-troende var vitner til samme under. I ti minutter varte solunderet. Det kunne registreres i fire mils omkrets. Da det hele var over, oppdaget folk et nytt under: Klærne deres, som tidligere var blitt dyvåte av timelange regnskurer var blitt helt tørre.

Utdrag fra: http://www.katolsk.no/artikler/privat.htm

Bildet: De katolske sider

'

Mer å lese om solunderet og Our lady of Fatima på Wikpedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Our_Lady_of_Fatima

Vår frue av Fatima, minnedag 13 mai

http://www.katolsk.no/biografi/mai13.htm

Åpenbaringenes indre karakter

Fra katolske sider: http://www.katolsk.no/artikler/privat.htm

Vi skal til slutt ta for oss et spørsmål som ennå - teologisk sett - svever noe i det blå. Vi spør: Når små barn i Fátima og andre steder ser Maria eller Jesus ikledd vakre klær, eller de ser Josef med Jesusbarnet på fanget, er det de ser virkelig? Er det Jesu og Marias himmellegemer de ser? Det kan det umulig være. Jesu himmellegeme kan ikke oppfattes av våre sanser. Jesu himmellegeme er for eksempel til stede i eukaristien, men ingen av oss ser ham når vi tar imot Jesu hellige legeme og blod. Eller for å ta et annet eksempel: Når Faustina Kowalska ser Jesusbarnet, kan heller ikke det være reelt. For den oppstandene Kristus er en voksen person og ikke et barn, og han kan ikke være voksen og barn på en og samme tid. Men hva er det da de visjonære ser? La oss før vi svarer ta for oss forskjellige måter å erkjenne på.

1. Den ytre erkjennelse
Vi har for det første erkjennelsen av den ytre, synlige verden. Men det begrep forstanden mottar, er ikke helt identisk med tingene slik de eksisterer i virkeligheten - utenfor oss selv. For de ytre ting blir filtrert gjennom våre sanser og vår fantasi før de når frem til forstanden som begreper. Det er ikke denne form for erkjennelse de visjonære har. I så tilfelle ville vi jo alle være visjonære.

2. Den billedløse erkjennelse
Mystikere på høyt nivå kan erkjenne overnaturlige sannheter, som er så sublime at de ikke kan uttrykkes i ord. Slike syner hadde Paulus: "Jeg kjenner et menneske, en kristen, som for fjorten år siden - om det var i legemet eller utenfor legemet, vet jeg ikke, Gud vet det - ble rykket bort, helt inn i den tredje himmel. Og jeg vet at denne mann ... ble rykket like inn i paradis og fikk høre uutsigelige ting, slike som intet menneske har lov å tale om." (Understrekning av meg). Heller ikke denne ordløse, mystiske erkjennelse sammenfaller med de privatåpenbaringer vi har vært inne på i dette foredraget.

3. Den imaginære erkjennelse
Mellom disse to ligger den imaginære erkjennelse. Ordet imaginær må i denne sammenheng ikke oversettes med innbilt, uvirkelig, men som innpreget billedlig. La det være klart: Gud vil åpenbare himmelske sannheter for Bernadette Sobirou i Lourdes, for de tre barna i Fátima og for hundrevis av mystikere i oldkirken, middelalderen og nyere tid. Gud holder dem ikke for narr. Det er reelle sannheter han åpenbarer for utvalgte sjeler opp gjennom århundrene. Men den filtrering som fant sted i den ytre erkjennelse skjer enda sterkere i den imaginære. Før de overnaturlige sannheter blir fattet av den visjonære mottager, er disse sannheter blitt filtrert gjennom hans eller hennes skapte - og derfor begrensede - fantasi og forstand.
For å ta et eksempel: Gud åpenbarer for barna i Fátima - og gjennom dem for oss alle - muligheten for å gå fortapt, for å havne i helvete. Men når denne sannheten blir åpenbart for barna, blir den grundig filtrert og ikledd de forestillinger om helvete som barna hadde fra sine foreldre, skolen (den gang), kanskje fra en svovelpreken holdt av en velmenende sogneprest under høymessen. Altså i klartekst: Når barna ser fortvilede sjeler som slynges hit og dit i et grufullt flammehav, da er det et budskap til oss alle at det er mulig å gå fortapt, men vi behøver ikke å si oss enige i de fantasiforestillinger barna har om helvete.

Vi kunne nevne en rekke lignende eksempler.
Med denne teorien som bakgrunn skal vi ikke undre oss over at menn og kvinner mottar de samme himmelske sannheter på ulikt vis - ikledd forskjellige, kjønnsbetingede billeder. Vi skal heller ikke undre oss over at visjonærer, som ser Jesu historiske lidelser i detalj, noen ganger motsir hverandre eller at Kristus i privatåpenbaringer på 1800-tallet taler til seerne i et langt mer blomstrende språk enn i vårt mer nøkterne århundre.

ALLTSEDAN FATIMA OCH FRAM TILL DENNA TID HAR INGEN AV MINA VARNINGAR BEAKTATS

13 november 1991

Vassula, frid vare med dig. Om jorden kommer att skälva och förgå inför deras ögon, så är det därför att de har överträtt Min lag som har sin grund i kärleken; de har överträtt alla Mina bud.
Trots de många förbönerna från er heliga Moder och trots Mina varningar, alltsedan Fatima och fram till denna dag, har inga av Mina varningar beaktats. Timmarna flyr och en mäktig hop som världen aldrig har skådat eller någonsin skall se igen är nära!

Inte många människor skall överleva. Jag ropar med Mina lungors fulla kraft för att bryta igenom er dövhet! Ett folk som mullrar som ljudet av stora vatten skall översvämma världen igen, med eld och svavel. Jag är rik på förlåtelse, men Jag hör knappast ett enda ångerfullt rop. O människor med så liten tro! Människor med bara argument!

Skriv: allt Jag hör utom från en liten kvarleva är: ”Varför skulle vi behöva tro på budskap ? Varför skulle vi fasta, när de ändå inte kommer från honom? Varför skall vi göra bot, när vi är rättfärdiga? Varför skulle vi tro på dessa vanvettigheter? Lyssna inte på dem, ty de sprider egna, påhittade visioner och profetior.”

Sannerligen säger Jag er, när den dagen kommer hade det varit bättre för er om ni aldrig hade blivit födda! Det behövs bara en man för att tända en eld som avger värme. Idag finns igen en man bland er som lever under samma skyar och som är redo att tända en eld som kan bränna ner och smälta jorden inom några sekunder!

Jorden skall nötas ut som ett klädesplagg. Jag varnade er, men ni gav inte akt på Mina varningar. Mitt lidande är stort men hur skulle Jag annars fördriva köpmännen från Min kyrka? Hur skall Jag kasta ut huggormarna från deras bon inne i Min helgedom, om Jag inte kommer med lågor och flammande eld? Handelsmän, köpmän, hela högen skall utplånas och detta kan ske bara genom eld!

De visa skall inte längre skryta med sin visdom och inte heller med sin makt; de rika i anden skall lämnas utblottade och nakna och de kommer att sörja; de skall söka efter Mig, men där de söker, skall de inte finna Mig. De skall åkalla Mitt Namn om och om igen, men Jag skall inte höra dem. De skall alla störtas från sina troner.Var ett med Mig, Mitt barn, ta emot Min frid, Jag älskar dig så högt. Rättvisan är nära.

Senare:Luta dig mot Mig. Jag är med dig, Mitt barn. Ack, du Mitt lilla barn, bär din börda på dina skuldror för Min skull, älska Mig, Mitt barn, och du skall få leva. Evangelisera med kärlek för kärleken; acceptera allt som kommer från Mig. Kom, du och Jag, Jag och du, förenade i kärlek. Jag älskar dig så högt, Vassula, så högt, Min lilla vän... Kyrkan skall få nytt liv.
http://www.slig.se/SantLiv/slig/B4Fatima.html

Likkledet i Torino et mysterium!

En artikkel fra De katolske sider om likkledet i Torino:

"Klærne hans ligger der han ble lagt, men selv er han ikke der?"
Av Kåre V. Nilsen. Artikkelen er skrevet for påskenummeret av Kirketorget, menighetsbladet for Kopervik menighet, Den norske kirke.

Et møte i stillhet
Blant de mange arrangementer som fant sted innen kristenheten i jubileumsåret 2000, var en lengre framvisning av det såkalte "Likkledet i Torino". Kirketorgets utsendte fikk anledning til å se kledet og sette seg nærmere inn i historien omkring det. Det ble raskt klart at her dreier det seg ikke om noen gjenstand som skal være sensasjonell turistseverdighet. Det er ikke mulig å bare "stikke innom" for å ta en rask titt. Man inviteres til pilegrimsferd, til bønn og meditasjon over ordet i Salmenes bok 27,8: "Herre, nå søker jeg ditt åsyn." På omtenksom måte er det lagt til rette for en pilegrimsvandring rundt i den store parken som ligger opp til domkirken. På denne måten skal man nærme seg kledet i stillhet og kunne forberede seg på det man skal møte. Ved forskjellige stopp under vandringen blir en med bilder og tekst minnet om de forskjellige stadier i Jesu livsvandring under motto som "Jesu vandring - vår vandring med Jesus", "Jesus på korset - vårt kors", Jesus i graven - vi, oppstått med Kristus".
Stunden foran kledet er et øyeblikk fylt av høytid og ærbødighet, som man nødig vil gi slipp på. Tanken på at det kledet man har rett foran seg, virkelig kan være det kledet som Mesteren selv ble lagt i, og som lå rundt ham da Gud reiste han opp fra de døde, er for svimlende til at man kan ta den inn over seg i fullt monn. Kledet gjør Jesu lidelseshistorie nærværende og reell, og bærer også et bud om oppstandelsens mysterium. På den måten er kledet et hjelpemiddel til andakt og til tro, slik det også blir presentert, ikke som en kultgjenstand eller triumferende "bevis" for evangelienes fortelling. Den sannhet kledet minner oss om, kan da heller ikke bevises, men bare gripes av troen. Kanskje er det slik at dette kledet er et tegn spesielt gitt til mennesker i vår tid, fordi vi i utpreget grad lever i en billedkultur?

Hva er fakta?
Kledet er vevd av lin i et slags fiskebeinsmønster som man kjenner fra Jesu tid. Det viser et bilde av en mann i full kroppsstørrelse forfra og bakfra. Bildet er et negativt bilde, dvs. det er likt det bildet som fremkommer på filmen ved fotografering. Hvordan bildet er blitt til, er fremdeles et mysterium. Det er slått fast at det ikke kan påvises spor av malingsfarger, penselstrøk eller andre tegn på menneskelig tilvirkning. Bildet gjengir heller ingen lysretning, noe som er en forutsetning for maling eller foto. Først da bildet ble fotografert første gang i 1898, fikk man se det positive bildet. Det ansikt som viste seg på glassplatene til fotografen, var så detaljrikt og naturtro at han holdt på å miste platene i gulvet, så forbløffet ble han. Bildet er altså blitt til ved en avtrykksprosess, men laboratorieforsøk har hittil ikke maktet å få til en liknende prosess. Det viser seg videre ved dataanalyse at avtrykket er tredimensjonalt, som et relieff, og avtrykkets styrke varierer alt etter hvor nært kledet har vært kroppen. Denne egenskap kan verken foto eller maleri skape. Databildet viser også detaljer som det tidligere ikke var mulig å se med det blotte øye.

Hva forteller avtrykket?
Den som har hatt kledet brettet rundt seg, er blitt drept ved korsfestelse. Med det er også mange merker etter en tortur som ikke enhver korsfestet er blitt utsatt for: en sårkrans rundt hodet, sår etter piskeslag med pisk med metallbiter, et stort stikksår i siden, brukne lemmer. Med andre ord: Historien som linkledet forteller om mannen som lå i det, og evangelienes fortelling om Jesu lidelse og død er som speilbilder til hverandre.

Forskning
Kledet har vært, og er, en utfordring til forskere fra en rekke ulike spesialområder. Man snakker nå om sindologi som et eget felt (av sindone, gresk, = klede). Blant alle funn som er gjort, kan nevnes at blodceller og blodtype kan identifiseres i blodflekkene, 58 ulike pollen kan påvises, alle fra og til dels særpreget for områder der kledet ifølge tradisjonen skal ha vært (Palestina, Tyrkia, Frankrike), blod og serum fra sidesåret kan kun komme fra en skade påført kroppen etter at personen var død, kledet kan bare ha vært rundt kroppen i kort tid for det er ingen tegn til deformering av legemstrekk pga nedbrytning, det kan påvises avtrykk fra en mynt på hvert øyelokk, mynter som stammer fra Pontius Pilatus' tid.
Siden det var stor tvil om kledets alder, var det viktig å finne ut hvor gammelt det kunne være. Til undersøkelsen benyttet man den såkalte C14-metoden, som er den vanlige når man undersøker alderen på arkeologiske funn. Man klippet faktisk tre "frimerker" av kledet og sendte dem til tre ulike institutter. De gav alle samme svar: Kledet var fra 1300-tallet. Dateringen er imidlertid omdiskutert av fagfolk; man mener at de påkjenninger og prosesser kledet har vært utsatt for, gjør metoden upålitelig. Men foreløpig er det ingen planer om nye undersøkelser.

Jesu likklede?
Det kan ikke svares noe sikkert "ja" eller "nei" på spørsmålet. Man har først sikker dokumentasjon av kledets historie fra den tiden da det dukker opp i Frankrike omkring 1350. Før den tid er vi henvist til sporadiske vitneutsagn om et "klede med Jesu bilde" kjent i Edessa i Tyrkia omkr. år 500, fra Konstantinopel omkr. år 1100, der også nordiske pilegrimer bevitner at de har sett "Vår Herres likklede". Så blir kledet borte i korsfarertida inntil et klede med bilde av en korsfestet overraskende dukker opp i Frankrike utpå 1300-tallet. En brann i det kapellet der det ble oppbevart på 1500-tallet, påførte kledet skader; smeltet sølv fra skrinet det lå i, brente seg gjennom flere lag. Nonnene ved kapellet sydde på trekantede lapper til reparasjon. I 1997 var kledet igjen truet av en brann som brøt ut i kapellet ved domkirken i Torino. Med store anstrengelser maktet man å knuse den skuddsikre glassmonteren kledet lå i, og redde det ut.

Bildelikhet
Det har vært foretatt grundige studier av den tradisjonen som utviklet seg i den tidlige kristne kirke når det gjelder gjengivelsen av Jesu ansikt. Her kan det dokumenteres en rekke forbløffende likhetspunkter mellom hvordan Jesu ansikt gjengis og bildet på kledet.
Til tross for de mange funn og de helt ekstraordinære egenskaper dette klede har, så har den romersk-katolske kirken i vår tid hatt en særdeles nøktern, ja nærmest tilbakeholden holdning overfor kledet. Det har aldri blitt presentert som Jesu likklede, og man har villet få fram alle fakta om kledet. Det uttrykk som kirken bruker om kledet, er at "denne ekstraordinære gjenstand får oss til å minnes Jesu lidelse og død".

http://www.katolsk.no/artikler/torino.htm

Han er et bilde av den usynlige Gud, den førstefødte framfor enhver skapning. For i ham er alt blitt skapt, i himmelen og på jorden, det synlige og det usynlige, enten det er troner eller herredømmer eller makter eller myndigheter. Alt er det skapt ved ham og til ham. Han er før alle ting, og alt består ved ham. Og han er hodet for legemet, som er kirken. Han er opphavet, den førstefødte av de døde, for at han i alt skal være den fremste. Kol. 1:15-17

Da nå barna har del i kjød og blod fikk også han på samme vis del i det, for at han ved døden skulle gjøre til intet den som som hadde dødens velde, det er djevelen, og utfri alle dem som av frykt for døden var i trelldom hele sin livstid. Hebr. 2:14-15

Incorrupt Bodies of the Saints

Incorruptibility is the property of a body — usually a human body — that does not decompose after death. Such a body is sometimes referred to as incorrupt or incorruptible (adjective) or as an incorruptible (noun).Incorruptibility is seen as distinct from the good preservation of a body, or mummification. Incorruptible bodies are often said to have the Odour of Sanctity, a sweet smell.The incorrupt bodies of these saints are simply a living witness or proof to the truth of the Catholic religion as the one true faith from God, who has confirmed the testimony of the Church in the great miracles he has worked through it's saints.

Det er i katekombene/ gravkammerene som Gudstjenesten utvikler seg

"De første 300 år måtte de kristne samles i hemmelighet på grunn av forfølgelsene. Underjordiske gravhaller (katakomber) var trygge steder å ha hemmelige møter. Her var det graver i nisjer i veggene, eller steinkister på gulvet. Dette er bakgrunnen for at alterbordet i gamle kirker er en helgengravkiste. "

I Dagen.se kunne man for noen dager siden lese om Padre Pio:

"Helgonet fader Pios kvarlevor ställdes ut till allmän beskådan på 40-årsdagen av hans död. Ett led av tusentals pilgrimer ringlade sig runt hans grav i den lilla byn San Giovanni Rotondo i södra Italien.
Helgonet fader Pios kvarlevor ställdes ut till allmän beskådan på 40-årsdagen av hans död.
Ett led av tusentals pilgrimer ringlade sig runt hans grav i den lilla byn San Giovanni Rotondo i södra Italien." http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152691

I kirkehistorien så finner man ut at de første kristne hadde et annet forhold til de døde enn det hedninger og jøder hadde. Som det står i de katolske sider:

"For antikkens mennesker var det utenkelig å ære en død, jødene regnet de avdødes legemer for urene, og romerne brente sine døde. Men kristendommen førte med seg et nytt positivt syn på kroppen. Menneskenes ånd skulle ikke befris fra kroppens fengsel, som samtidige religioner mente. I stedet skulle kroppen oppfylles av Guds Ånd og bli Hans bolig, Hans tempel. Allerede den hellige apostelen Paulus vektlegger at kroppen er Den Hellige Ånds tempel (1.Kor 6,19). Særlig viktig for martyriets teologi er Rom 12,1: «Så formaner jeg dere da ved Guds miskunn, brødre, til å bringe deres legemer frem for Gud som levende offergaver, Gud viet og ham til behag, - det er den åndelige gudsdyrkelse som dere skylder ham.» Paulus sier altså at selve det å overgi eller ofre kroppen til Gud, er den riktige gudstjenesten, den beste liturgien. Martyriet, og dermed relikviene, har altså med liturgi og eukaristi å gjøre."

videre står det:

"Det å ære relikvier (eller helgener eller ikoner) kalles gjerne «venerasjon» (latin veneror = høyakte, vise ærefrykt eller ærbødighet). Denne venerasjonen har ingenting med tilbedelse å gjøre, for tilbedelse er forbeholdt Gud. Og relikviene i seg selv æres bare på grunn av den relasjon de har til hellige personer (cultus relativus personæ). Det dreier seg altså om den respekt vi skylder de hellige som ved sine liv og ved sine kropper tjente Gud, var Den Hellige Ånds templer eller verktøy og som har tatt del i den herliggjorte Jesu Kristi oppstandelse.
En helgens levninger er et stykke virkelighet der Guds Ånd har vært nærværende, nesten som et alter eller et tabernakel der det innviede brødet ikke lenger er tilstede. Men hva hender med Åndens nærvær etter martyrens død? Paulinus skriver: «Den nåde som Gud inngjøt i helgenenes legemsdeler, kunne jo ikke dø og begraves med kjøttet. Fra de begravde knoklene begynte det å skinne et lys som siden aldri opphørte å vise sine helende krefter». En moderne forsker sier: «Selv om kroppen blir overgitt av sjelen, bar den Åndens segl og ble et sted der himmel og jord møttes». En annen moderne forsker kommenterer: «Aktelsen for relikvier innebærer å verdsette kroppen og hele skapelsen, hvor den troende allerede ser gjenskinnet av oppstandelsens lys»."

Hvorfor jeg egentlig tar opp dette er at jeg kom over noe jeg syns var veldig interessant som handler om hvordan Gudstjenesten har blitt som den er! http://www.preken.net/Gudstj-06.htm Anbefaler å lese hele, men jeg skal ta med et utdrag om hvordan de kristne feiret Gudstjeneste i katekombene til år 300 e Kr.

"2. Gravhall. De første 300 år måtte de kristne samles i hemmelighet på grunn av forfølgelsene. Underjordiske gravhaller (katakomber) var trygge steder å ha hemmelige møter. Her var det graver i nisjer i veggene, eller steinkister på gulvet. Dette er bakgrunnen for at alterbordet i gamle kirker er en helgengravkiste. Kirke er et gresk ord: kyriaké = det som hører Herren til. Kyrie eleison = Herre, hjelp oss!"

Og vi kan lese i de katolske sider om bønn til de døde:

Det vi i følgende er vitne til er at urkirken - altså de første kristne - viderefører den jødiske bønn for de avdøde. Tallrike billeder over gravene i katakombene gir uttrykk for troen på en avstand mellom døden og beskuelsen av Gud i himmelen. Det koster tid og møye å tilbakelegge denne «strekningen». Snart avbildes denne ferden som en seilas over den store floden, som adskiller de to verdener; snart som en møysommelig vandring langs sydens solstekte landevei, hvor den trette vandringsmann til slutt øyner den svale hytten med brød, frukt, ost og kjølig vin på bordet.
Under disse «grafitti» finner vi innrissede bønner til Gud om at den dødes vei må bli kort.

http://www.katolsk.no/artikler/purgator.htm

Men videre står det fra http://www.preken.net/Gudstj-06.htm

"Gudstjeneste i katakombene
La oss tenke oss tilbake til kristenforfølgelsens tid, til år 150, i en by ved Middelhavet. Det er før morgengry. Fra mange kanter sniker mennesker seg mot nedgangen til katakombene. De vet at de andre i byen er så redde for spøkelser, at de ikke tør å nærme seg gravplassene om natten. Derfor kan de kristne være trygge der. Og nettopp der får de vist hverandre at de ikke har noe å frykte på en gravplass, de som har den oppstandne Kristus til Herre.
For sikkerhets skyld må alle som skal inn til gudstjenesten gi et passord til dørvakten for å slippe inn. Passordet er: «Jeg tror på Gud Fader, den allmektige, himmelens og jordens skaper ...» Passord heter på latin «symbol». Trosbekjennelsene kalles kirkens symboler.
Når alle er kommet gjennom «passkontrollen», forteller to kristne opprømt at de ble stanset av en soldat borte i gaten. De måtte forklare hva de gjorde ute midt på natten. Den ene var ganske munnrapp: «En venn av oss er død,» hadde han svart, «og vi skal samles for å åpne hans testamente!». Det hadde soldaten forstått og latt dem passere. - Eller hadde han forstått det?
De kristne hilser på hverandre, og legger fram det som plager dem og det som gleder dem. Noen kjenner at de har sviktet troen siden sist. De har ikke fortalt om Jesus til familien sin. Noen har latt seg tvinge til å banne. Andre har ikke maktet å bryte ut av løgnene de har surret seg inn i. Det er godt at samlingen begynner med syndsbekjennelse og rop om Herrens hjelp (Kyrie eleison).
De er kommet sammen for å lære mer, og for å spørre. Noen har fortalt arbeidskameratene om Jesus, og har med seg mange spørsmål som de må få svar på. De håper at menighetslederne vil komme inn på spørsmålene i dagens bibeltime, ellers får de anledning til å spørre, hvis det bare blir tid.
De fleste ser frem til å få be sammen, og be for hverandre, og ikke minst å få legge frem bønneemner. De nevner både slektninger som nærmer seg troen, og keiserens soldater som jakter på dem, - og de trygler Gud om å hjelpe dem som er fengslet siden sist.
Noen gleder seg over å kunne ha med seg gaver til alteret, en overflod som kan være til hjelp for dem som har mistet alt i forfølgelsene. Alle ser frem til fellesskapsmåltidet, til å kjenne Jesu nærvær hos dem, og til å se hverandre og knytte nye bånd til hverandre.
Og så skal hver og en stille seg inn under Guds velsignelse, og få fornyet sin utsendelse til tjeneste.
Vi aner ordningen for våre dagers gudstjenester allerede i kirkens første århundrer."

og akkurat som idag så var Gudstjenesten inndelt i to deler:

"År 30-400: Gudstjenesten er en menighetshandling
Fra nytestamentlig tid hadde gudstjenesten to deler: Ord-delen og nattverd-delen.

A. Ord-delen med skriftlesning og forkynnelse var en fortsettelse av den jødiske synagogegudstjenesten på sabbaten. Den bestod av lovsang, trosbekjennelse, bønner, syndsbekjennelse og skriftlesning. De første kristne fortsatte i tempelet og synagogen, og fulgte opp de faste bønnetidene.
Apg 2,42 Trofast holdt de seg til apostlenes lære og samfunnet, til brødsbrytelsen og bønnene.
Apg 3,1 Peter og Johannes gikk en dag opp til templet ved den niende time, som er bønnetime.

De kristne leste de bibelske skriftene sammenhengende, med passe avsnitt hver søndag. Orddelen av de kristnes gudstjeneste var åpen for alle, og ble gjerne kalt dåpskandidatenes gudstjeneste.

B. Nattverd-delen var bare for de døpte. Før nattverden gikk de andre hjem. Nattverdmåltidet var en viktig del av det kristne fellesskapet. Det hadde fire forbilder fra Jesu tid: Bespisningsundere (Matt 14,13 og 21, 15,32-39), vennemåltider (Matt 9,10, Luk 7,36, Joh 2,1-10), avskjedsmåltidet med nattverd (Luk 22,14-22) og måltider med den oppstandne (Luk 24,30 og 35, Joh 21,12ff). De kristnes fellesskapsmåltid pekte frem mot gledesfesten hjemme hos Gud. (Luk 14,15-24, Matt 8,11ff)
Fra begynnelsen av var det to fellesskapsmåltider i menigheten: nattverden og kjærlighetsmåltidet. Delvis ble disse koblet sammen, men etter hvert ble det slik at nattverden ble feiret i menighetsforsamlingen, og kjærlighetsmåltidet når mindre grupper samlet seg i hjemmene. Et kjærlighetsmåltid består av enkel mat og drikke, med god tid til kristen samtale og omsorg." http://www.preken.net/Gudstj-06.htm

Bare at vi som ikke er døpte idag går hjem når nattverdsdelen begynner, men kan gå opp og få en velsignelse av presten og ta imot en åndelig kommunion.

"Katolikker og andre kristne som av en eller annen grunn ikke kan motta kommunionen, oppfordres til å be til Gud om «åndelig kommunion». De kan be Gud om at deres forening med Jesus Kristus og med hverandre må bli stadig inderligere. Her er en passende bønn:

Herre Jesus Kristus, du som er nærværende i alterets hellige sakrament, jeg tror på deg, jeg håper på deg, jeg elsker deg. La intet skille meg fra deg, la alt lede til større fellesskap med deg. La min lengsel etter deg komme til syne som kjærlighet til dem jeg møter, og la meg snart få motta deg ved ditt alter. Amen."

http://www.katolsk.no/okb/Oslo/Olav/kommunion.htm

Catholics come home